Inom kort ska P komma och kolla om voffan skulle kunna fixa ett L-test. Vilket är nödvändigt om Amie ska kunna placeras om som tjänstehund. Det skulle ju vara det ultimata för då vet man verkligen att hunden får göra något vettigt i sitt liv! Men jag blir egentligen lika glad om hon får ett hem hos någon hurtig pensionär. Bara vi hittar någon som kan tycka om henne lika mkt som jag gör!!!

Jag är så tacksam över hjälpen jag får av P! Känns bra att ha en sån duktig person bakom sej i letandet efter nytt hem...

Suck jag är så lessen och det känns egentligen förfärligt.... men vad gör man?

Jag är ingen packleader och då blir det så här!

Men jag tänker verkligen se till att det blir så bra som möjligt ändå!!!